söndag 16 december 2012

Gib mir nicht Glanz, noch Gold, noch Pracht...

                  Sv. kyrkans kör under ledning av Claes Sandström och pianist Jarkko Riihimäki

Det är 6 grader kallt och det ryker ur de fyllda glöggmuggarna. Ett par hundra har hörsammat att Svenska ambassaden tillsammans med energijätten Vattenfall vill bjuda in Berlins allmänhet till ett svenskt Luciafirande.

Mörkret lägger sig och Vattenfall tänder upp en julbelysning som sträcker sig ifrån Brandenburger Tor till Museumsinseln längs Unter den Linden. Strax därefter gör tärnor och stjärngossar entré på scenen och hälsas välkomna av företrädare för tyska och svenska intressen. Kören sjunger vackert och ärligt och får ackompanjemang av storstadens larm.

Nu är det min tur och jag hälsas välkommen utav en av Vattenfalls chefer. Jag fyller mina lungor med den kalla luften och stoppar mössan i fickan. Min vän Jarkko och jag framför Sibelius "Giv mig ej glans" på tyska och Adams "O helga natt" på svenska. På den sista sången klämmer kören i från tårna på "Folk, fall nu neder.."

Då fylls jag plötsligt av en stark melankolisk julstämning. Inom mig rasar minnesbilder av min barndomsjul med mammas bröd, morgnar i Matteus kyrka, julkonserter i Globen och oxfilé med murkelsås. Konserten avslutas med att Vattenfall skänker en stor check till stadens hemlösa som jag får hjälpa till att lämna över.

Idag på tredje advent sjunger jag ånyo julsånger i svenska kyrkan här i Berlin och funderar på vad jag ska ge folk i julklapp när jag värmer igång rösten.

Min egna önskelista vill jag inleda med orden från Sibelis julvisa:

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid...giv mig Guds ära änglavakt och över jorden frid.

     



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar